Brev från Förbundsstyrelsen

Här kommer ett långt inlägg från oss från förbundsstyrelsen men jag vill börja med ett inlägg från mig som förbundsstyrelseordförande. De uttalanden och den häxjakt som skett gentemot oss i förbundsstyrelsen på senare tid är inte under några omständigheter okej!  

Vi lägger flera timmar i veckan av vår fritid på detta arbete och har jobbat hårdare och i en mycket högre frekvens än vad någon styrelse under många år har gjort (och jag kan referera till många år då jag suttit i FS i väldigt många år). Vi har ärenden som både berör COVID-19 och mycket andra åtaganden som kräver massor med tid och vi lägger både hjärta och själ i detta. 

Detta år har inneburit en stor press på oss som styrelse, men jag kan med stolthet säga att vi i styrelsen har jobbat så bra och fungerat så bra att jag kan omöjligt se att vi är förtjänta av de skällsord som använts i samband med inlägg på sociala medier. Jag är stolt att säga att jag är en del av en styrelse som verkligen jobbar och sliter för att det ska bli så bra som möjligt för samtliga i vårt avlånga land och finns inga som helst elaka intentioner. Jag förstår att man har svårt att som medlem ibland se helheten men vi måste försöka se så att det blir bra för den rutinerade kaninhopparen som för nybörjaren. 

Vi förtjänar inte att bli smutskastade eller bli påhoppade, och jag är rädd om mina underbara kollegor i denna styrelse och måste därför med detta inlägg säga att det räcker!

Vi tar gärna emot konstruktiv kritik och förslag på förbättringar och vår mail är alltid öppen, men vi jobbar ideellt och har massor att göra just nu och därför tar saker tid och det måste också ni kunna respektera. 

Tack för mig. 
Hälsningar Linda Arvidsson, Ordförande Sveriges Kaninhoppares Riksförbund

Här nedan följer ett inlägg skrivet av min underbara kollega Johanna Höckerbo, läs och reflektera. 

För några få veckor sedan skrev jag en text till Skånes kaninhoppare, som ju är min hemklubb, med ämnet sociala medier och mobbning i fokus. Rättigheter men också skyldigheter. 

Som de flesta vet så är det mycket diskussioner nu i vårt förbund kring restriktionerna. Vi får in många önskemål om ett annat tänk till dessa, men även många som tycker att dessa är helt befogade och att vi ligger helt rätt i tiden. Den sistnämnda kategorien mestadels till meddelande istället för öppet på sociala medier, dvs de syns inte lika mycket men de finns i allra största grad de också.  

Vad man tycker i denna fråga är upp till var och en. Vi i förbundet lyssnar, vi vrider och vänder för att försöka få det så bra som möjligt och redan nu kikar vi på hur nästkommande månad skulle kunna bli ännu bättre. Men det är inte det jag vill prata om nu. Jag vill prata om meddelanden som kommer till förbundsstyrelsen och även ibland förbundsstyrelsens individuella medlemmar. Meddelanden som går på oss som personer/individer i förbundsstyrelsen. Även att sitta i förbundsstyrelsen och se på tex instagram hur man önskar oss allt ont känns inte heller ok. 

Texten jag skrev handlar om andra situationer, men går till viss del in även här.

Innan ni läser den text vill jag tacka alla er som skickat in mail med konstruktiv kritik. Och även alla er som skickar in pepp till oss. Förbundsstyrelsen jobbar hårdare än någonsin tidigare vill jag påstå med allt kring denna pandemi, kring dispenser, men också kring allt övrigt styrelsearbete som kommer i kläm. Jag hoppas att ni kan ha överseende med att det ibland kan ta lite längre tid att få svar på olika frågor då vi dagligen måste prioritera, likt en triagesköterska på akuten, vad som får vårt fokus i första hand, andra hand ja ni förstår nog. Trots semestertider lägger vi flera timmar i veckan på vårt förbundsarbete. 

Nu till den text som publicerades på Skånes Kaninhoppares Facebook den 16 juli.

”Genom åren har det kommit fram att otrevliga kommentarer, ja till och med mobbning sker via sociala medier inom vår förening och vår sport. Vi kan alla ha olika åsikter i olika frågor, det är okey. Till viss del kan vi då behöva diskutera dessa frågor. Viktigt då är att diskussionerna sker i ömsesidig respekt. Ibland är också begreppet agree to disagree väldigt talande.

Vi kan aldrig tvinga på någon annan vad som är rätt och fel (så länge inte lagen säger annat givetvis men då finns ju de vägarna istället). I vår sport kan ämnen där agree to disagree vara träning, hur mycket, vad är rätt vad är fel. Hur ofta kaniner ska som minst få komma ut och röra på sig. Hur stora ytor en kanin ”bör” ha. Den avel som vi bedriver, vad som är ok att avla på vad som inte är. Hur ofta någon tävlar. Om man säljer sina kaniner. Vilket foder man väljer till sina djur. Listan kan bli lång.

Att öppna upp för diskussioner är viktigt för utvecklingen. Men i dessa diskussioner finns även ansvar. Dels från de som ger sig in i det, men även från den vars plattform diskussionen sker. Dvs märker du att en diskussion drar iväg på helt fel håll, i helt fel ton på din egna instagram. Ta då en funderare på om det är läge att dra i handbromsen. Stoppa kommentarsfunktionen. Ta ansvar för hur miljön blir på din plattform.

Ibland kan även texter uppfattas olika av olika personer. Du kanske inte menar något alls illa i det du skriver. Men du uppfattas på ett helt annat sätt av den/de som läser. Ta då en funderare på om skrivna ord på sociala medier är rätt plattform över huvud taget!

När hetsiga diskussioner sker och avslutats. Fortsätt givetvis inte då genom att skicka flertalet DM till personer som uppenbarligen inte vill ha dina meddelanden. Gränsen till trakasserier är då nådd oavsett om du anser dig ha rätt i den aktuella frågan eller inte.

Genom åren har vi sett ett flertal situationer som lett till att personer byter klubb, ja till och med slutar med kaninhoppning. Detta är inte ok. Ingen ska känna sig så utanför att den inte ens vill hålla på med vår underbara sport!

Så nu ber vi er. Nu ber jag er alla att tänka er för innan ni skriver i olika diskussioner. Finns det någon mening med detta? När jag skrivit en gång, finns det någon mening med att jag fortsätter trycka på vad jag anser? Kan någon må dåligt av att jag fortsätter skriva det jag gör? Hur hade jag reagerat om jag satt i andra änden av diskussionen. Är det min sak att lägga mig i? Är detta kanske en diskussion som behöver lyftas till andra forum likt, klubbstyrelsen, domarkommitten, Uppfödarkommitten, Verksamhet och utvecklingskommitten eller kanske till och med förbundsstyrelsen istället?

Ingen ska i vår klubb, eller i vår sport över huvud taget behöva känna sig utsatt för mobbning eller trakasserier. Det ska Aldrig vara en orsak till att någon lämnar vår underbara sport! Så nu tar vi ett gemensamt tag, en gemensam funderare över detta och i framtiden ska detta endast vara ett minne blott.

Johanna Höckerbo styrelseledamot i Skånes kaninhoppare”